.

WAAAAAAAAAAAAAAAAAARRRRRRRRRGGGGGGGH. 

Nu brister mitt jävla humör snart. Jag får emellanåt stanna upp för att andas in djupt och tänka lugna tankar. Allt skiter sig, det som stöttar mig vänder näsan i vädret och gör samma tvärvändningar jag själv gjorde förr. Irriterad är underdrivet, jag skulle vilja skjuta någon (för att sedan ångra mig, så jag skippar nog det) 

 

Hur svårt kan det egnetligen vara att hålla en god nivå? Det är liksom inte tid att bli knas, vad har det för betydelse? Vem är vi egentligen? Jag tänker sura nu.

Fan, jag som varit så "uppåt" ett tag nu och inbillat mig att det löser sig.

Svordommar och pirater, jag vill ha en grotta.