Jag har återigen flyttat hem, hem till mamma och hennes alkoholbekymmer. Min älskling är här och tur är det, vem skall jag annars trycka mitt ansikte hos, gråta och känna mig trygg med? Jag känner mig trots allt rädd och osäker i mammas närhet, särskilt då hon är påverkad. Jag vet inte vad som väntar, eller om jag måste hjälpa henne. Jag lagade middag utan att hon riktigt uppskattade det. Hon glömde numret till hennes mobil, så det fick jag istället ta över och slå in. Hon har huvudsakligen gått upp och ner för trappan, ner för att äta, upp för att sova, ner för att äta, upp för att röka, sova.. Det snurrar ett tivoli av hemska funderingar och rädslor.
Varför är Soc så seg på att ta tag i lägenheten..?