Algot i mitt hjärta <3
Den 26 November fick jag ett nytt kärleksgull, min lilla Algot på 8veckor. Han har trasslat sig igenom min vardag och lärt sig både det ena och det andra. Att jaga katter är inte fullt lika roligt då han fått överleva några tass slag mot lilla nosen hans. Han har fått en aldelens egen plats i mitt hjärta och varenda gång han är olycklig så gråter jag. Jag vill göra allt för mitt barn! Det är sällan något djur går såhär långt in i mitt hjärta och min själ. Hittills är det nog bara två och dem två är till och med bröder. Så lika och ändå olik varandra.
Ulrik hade lugnet i bagaget. Han älskade barn och hundar. Att åka bil var det bästa som fanns och att ligga i skuggan eller leka i polen på sommaren. Lugnet själv på stadens gator, la sig ner direkt jag satt mig ner och där kunde han ligga tills jag valde att gå därifrån. Skällde aldrig heller, trodde inte att det fanns något ont i något.
Algot är mer eller mindre rena motsattsen. Mycket fart och liv, älskad av många för sin lekfulla och energiska blick. Ganska försiktig och rädd efter att ha blivit attackerad av en annan Schäfer, så skäller gör han och vaktar för sitt liv "kom inte närmare"
Två bästa hundarna, två jag aldrig kommer uppleva mer än en gång. Alla andra gånger blir ju på ett helt annat vis. Och det är precis Algot jag vill ha just nu, nu när han finns vid liv och lever under huden på mig! Jag vill möta sommaren och alla busbad vi kan ha ihop! Leka, träna! Gå på fototurer och andas frihet och älska livet ihop. Lämna mig inte, lämna mig inte. Vad fan är jag utan BÅDA er?
Usch en sån tanke..
Den 26 November fick jag ett nytt kärleksgull, min lilla Algot på 8veckor. Han har trasslat sig igenom min vardag och lärt sig både det ena och det andra. Att jaga katter är inte fullt lika roligt då han fått överleva några tass slag mot lilla nosen hans. Han har fått en aldelens egen plats i mitt hjärta och varenda gång han är olycklig så gråter jag. Jag vill göra allt för mitt barn! Det är sällan något djur går såhär långt in i mitt hjärta och min själ. Hittills är det nog bara två och dem två är till och med bröder. Så lika och ändå olik varandra.
Ulrik hade lugnet i bagaget. Han älskade barn och hundar. Att åka bil var det bästa som fanns och att ligga i skuggan eller leka i polen på sommaren. Lugnet själv på stadens gator, la sig ner direkt jag satt mig ner och där kunde han ligga tills jag valde att gå därifrån. Skällde aldrig heller, trodde inte att det fanns något ont i något.
Algot är mer eller mindre rena motsattsen. Mycket fart och liv, älskad av många för sin lekfulla och energiska blick. Ganska försiktig och rädd efter att ha blivit attackerad av en annan Schäfer, så skäller gör han och vaktar för sitt liv "kom inte närmare"
Två bästa hundarna, två jag aldrig kommer uppleva mer än en gång. Alla andra gånger blir ju på ett helt annat vis. Och det är precis Algot jag vill ha just nu, nu när han finns vid liv och lever under huden på mig! Jag vill möta sommaren och alla busbad vi kan ha ihop! Leka, träna! Gå på fototurer och andas frihet och älska livet ihop. Lämna mig inte, lämna mig inte. Vad fan är jag utan BÅDA er?
Usch en sån tanke..
