.

Jag är en rätt tjorvig människa, om nu en tänkande människa är detsamma som tjorvig. Jag trivs bra med det och är stundvis förundrad över de tappra eller dumma själar som försöker ändra på mig. Tankarna kan visserligen göra små vassa kanter till en naturkatastrof, men även en kyss på kinden kan vara något som efter flera år värmer mig.. så mycket att det kommer följa med mig resten av mitt liv! Det kan visst medföra att jag sliter mig tokig då jag inte har förmågan att förstå mig på, men det har också gjort mig förstående och mild i att dömma andra. 

 

Idag ångrar jag att jag inte klev ur sängen endera några minuter tidigare, eller några senare.. bara för att missa den kniv, som just då.. sköt igenom min kropp. Jag hade precis återhämtat mig från känslan av den förra, bra dag tänkte jag. Att åter igen inte kunna förstå sig på varför man blivit bortvald, gör den kanske egentligen vassa kanten till en naturkatastrof.