.

Jag har kommit till den här punkten flera gånger i mitt liv, jag vet också vad konsekvevnserna innebär ifall jag inte gör ett enormt kliv åt rätt riktning. Att först bli punkterad mitt i livet, inse att jag i min umgängeskrets är den som fortfarande står och stampar, kanske inte bara på grund av mina egna handlingar. Jag vet så väl, in i minsta detalj vad jag vill i mitt liv. Att nå dit, att våga, har jag absolut ingen ordning på däremot. 

 

Att sen få veta och förstå att döden bara ligger ett stenkast ifrån att ta med sig två av mina närstående. Jag har svårt att skratta, men jag gör det för att passa in. Jag vill vara lycklig. Jag vill känna mig lila duktig som dom andra. Varför får inte jag en chans.