.

Allt såg faktiskt ut att lösa sig. Jobb, underbar pojkvän, lägenhet på gång, mamma påväg att kanske må en aningen bättre (notera kanske, jag vågar inte lita på det fören det finns resultat) och jag har börjat stå lite stadigare i vetandet vad jag vill göra i mitt liv. Man kan nästan säga att jag var påväg mot lycka på riktigt. Det har tagit mig så länge att våga förlita mig på min omgivning igen, jag avskyr att bli lovad något som sedan bryts, då anser jag det bättre att aldrig lova någonting, för då blir jag heller inte lika besviken.

Det är nu jag står i ett vägskäl. Jag vet inte riktigt hur jag ska förlita mig på detta igen (en incident som uppstått) Men hur som haver, det löser sig alltid på något vis. Jag ska försöka tänka på gladare och mer målinriktade grejer (ganska nära mål visserligen) som till exempel HALLOWEENhelgen eller varför inte Julafton och Nyårsafton? Tre högtider jag älskar att få delta i. Jag skulle kunna titta på och njuta, så länge jag ser att de jag älskar har det gott!

Kram! Nu skriker katten så att det rosslar i halsen på stackaren, han är nog utsvulten, gått en hel timma sedan han fått mat ;) hehe.