.

Inre kaos, varför har allt en tendens att lösa sig för att snabbt vända om som hastigast? Hann börja hoppas och längta efter en tillvaro fylld av lugn och ro, prioritet på mig själv endast. Nu har jag kastats färdigt mellan säkerhet och osäkerhet i det slutliga beskedet att jag fortfarande står och trampar i grus. Jag älskar mitt jobb och har varit så peppad över den tid jag fått jobba, men nu verkar det ska svalna och ingenting är i sin ordning längre. Planerna att plugga har ställt sig på sin kant, jag vet ju varken ut eller in. Hur mycket kommer jag ha tid att läsa upp? Uppenbarligen måste jag stuva om i planeringen och ta det på distans istälet för närdistans. Långt bort till eget boende, får grotta  källaren forfarande. Jag blir arg.

 

Nu är jag i varje fall i Stockholm, sitter halvnaken på hotellet för att inte dräpas av värmen. Vägen hit kändes lång, även om jag lyckades dämpa resans längd med att.. inte tänka helt enkelt. Jag har redan hemlängtan, blir så då det infaller så många nya intryck.. det gör mig fylld av otrygghet!