.

Jag avskyr då andra undermedvetet tycker illa om mig. Då någon inte känner mig tillräckligt för att veta att de dom ogillar i själva verket stämmer in på mig.

 

"Det måste vara bland de vidrigaste som finns" eller "Tycker bara h*n är konstig" Där står jag och sväljer orden och tänker att jag fått en omedveten beskrivning om mig själv. Det gör mina beslut lättare givetvis, även om det gör ont. Det är som att försöka lådsas för sig själv, för utåt kan jag varken vara mig eller någon annan. Jag är helt enkelt inte tillräcklig, så lika bra att inte vara någonting alls.