.

Jag är bestraffad idag, utav min pojkvän. Eftersom att jag glömt att skriva ett inlägg igår så blir jag idag tvungen att beskriva och berätta min kärlek till regn.

Jag vet inte om det är en vidare bra bestraffning, men kanske är det lite svårt att komma fram till vars allting började.

När jag var liten så brukade jag, min pappa och bror spendera någon vecka ute i våran stuga vid havet. Egentligen borde ju de soliga och varma dagarna vara de mest ihågkomna, men de dagarna hade ingen utav oss tid för varandra. Det var istället de regniga, åskiga kvällarna vi satt tillsammans och lyssnade på de smattrande ljudet som slog mot plåttaket. Det var i regnet vi band samman våran kontakt och visade att vi älskade varann. Vi satt och spelade kort, kanske pratade om hur långt bort blixten slog och ibland gick pappa iväg för att se om katten ville in.
Åren har gått och att vandra i regn har alltid varit för mig en mysfaktor. Det renar marken, tvättar bort sminket ur människors ansikten och ja, ibland känns det som att det renar min själ också.. från otrevliga tankar. Det är faktiskt flertal gånger som jag tagit mig en tur ute i rusk och vind efter att ha bråkat och slagits med mamma och hem kommer alltid en lugn och liten tjej tillbaka.

Efter att pappa har gått bort så infaller det stunder i regnet då jag lyckats "prata" med honom, eller åtminstone se honom framför mig. Det är lugnande men i samma veva ganska dystert. Så ikväll går tusen tankar till min saknade pappa <3 Wheels och regn gör det rent omöjligt att försöka tänka på något annat än alla fina stunder ihop med min far.

Jag hoppas att ni haft en underbar dag och att regnet inte gör er besvikna.
Kram