.

Rätt intressant men pinsam dag att gå igenom, beredd, samlad inför något som för mig skulle bli en arbetsintervju.. blev en tjugominuter där jag kände mig tvungen att hålla i intervjun själv till en gråa lite knubbig kvinnan som arbetade på hemmet. Ihopbiten för att dölja min grodda ilska, gick jag ut från byggnaden och raskt ner till bilen. I det läget hade det inte spelat någon roll ifall skorna tappat fäste i den branta, knöliga is-stigen som under ett par större buskar ledde ner till parkeringen. Någonstans är det tur i oturen att jag kör bil, det är något lugnande med däcken rullandes under fötterna, motorljudet och ratten i handen. Jag styr, dit jag vill. Ingen ska behöva knöla ihop mig, skriva om mig och kasta den gamla romanen i papperskorgen. 

 

Kinderna blossar, händerna känns varma.