Vad hände med kreativiteten?


Vars försvann den kreativiteten?
Jag känner mig duktig och samtidigt värdelös idag. Kränkt över att måsta sopa här på bottnen, leta efter något värdefullt. Duktig just på grund av, att faktiskt orka och klara av denna förnedringen. Jag har då alltså suttit på socialtjänsten och försökt övertyga dem över varför just jag behöver deras hjälp. Det känns tradigt, att de blickar ner i deras anteckningsblock "hm"ar lite och frågar vidare, samtidigt som jag då sitter med näsdukar, sprängfyllda ögon och panik lurande inte så långt ifrån. "Ja och visst går du till AF direkt efter detta?" Jag tittar lite på dem som om de vore dum i huvudet, kan de ge mig lite andrum att återhämta mig? Nej, strongt raskade jag på momangen till nästa halshuggning där jag också får sätta mig ner och böla vidare. Hon på AF var gullig dock, lite sådär att man vill engagera sig att skriva tack kort vid senare tillfälle.
Tatueringstiden bokad och klar med, produktiv dag med mycket tankar, pratande. Som grädde på moset ska jag koppla och sedan slita mig själv till folketshus innan middagen. Är trött på att sparka småsten, imorgon bölar jag vidare!
Åh, vad ska du tatuera för något den här gången? :)