.

Låt aldrig någon komma dig för nära, låt dig aldrig lita eller anförtro något. Tro heller inte på att de tycker om, då det väl gäller tänker de bara på sig själva. Lyssna inte på deras snärjande ord, en dag stryper de till och låter dig falla. Ställ aldrig upp och förvänta dig något tillbaka, att de säger att alltid finnas där kan vändas dagen efter. Att du skulle vara som en i familjen, märks med tiden att du blir behandlad som skräp i slutet. Uppätet, använt, kastas.

 

Idag är jag nog mer bitter än vanligt. Jag trodde aldrig jag skulle vända alkoholen som min fördel, men ikväll rinner snålvattnet efter en cider. Man ska aldrig dricka för att dämpa något, jag vet. Men sen är jag ju inte direkt en vän till alkoholen i övrigt. Nu råkar jag vara lite sugen idag och sen gör det väl inte saken bättre att någon stuckit en kniv i ryggen på mig. Känner mig så betydelselös och förtvivlad. Jag har verkligen inte förstått någonting idag, vet inte vad jag ska ha gjort fel och tycker verkligen inte att jag gjort det heller.

 

Det börjar med en sömnlös natt i plågor, vridit mig i smärtor på grund av magen. Det är vid såna tillfällen jag hatar att vara själv, rädd att sluta andas. Man vill ha någon bredvid som som tröstar och kramar, vägrar låta mig dö. Jag blev lite självmordsupptagen i huvudet idag, än fast jag känner mig så pass väl att jag tycker mig ha för mycket att leva i för att ge upp. Jag tycker inte att jag gör mig förtjänt av allt, så dålig människa kan jag inte vara? Jag må vara en besvärlig tös, med för mycket i hjärnkontoret, känslig och svår att förstå sig på. Men när man väl kommit under fund med att jag aldrig menar illa, att man måste prata med mig för att förstå istället för att dra egna slutsatser.. Ja, då lovar jag att jag inte är så tokig trots allt. Hoppas jag.

 

Till och med den meningen kändes knäpp att skriva, så självgod är jag inte. Och tror knappt på det själv.