Lite förtvivlan dagen innan nyårsafton
Näst sista dagen på året, är inga större minnen jag tänkt bära med mig in i nästa år. Gång på gång får jag klar text i att detta är något JAG måste förändra mina handlingar i och då helt emot vad det står i forskning att anhöriga ska göra för att hjälpa brukaren. Ibland tror jag att hon är rädd för mig, så mycket som det gullas och prålas med mig nu även i halv vuxen ålder. Rädslan att mista mig i slutändan?
Lögner gör mig vaktsam, ingenting som blåser ur i ord har jag samma förtroende för. Senast idag skulle det göras ett bankbesök, för att hinna lösa ut en summa pengar i tid. Väl hemma igen frågar jag glatt hur det gått "Bra, det var mycket folk på banken!" papperet för att ta ut summan hittar jag i handväskan, orörd. Istället får jag upprepat lyssna till "Jag är inte fuull, jag är inte full" nickar glatt tillbaka och försöker få det att rinna bort "Jag är inte full, du får inte tro det då blir jag ledsen!" får hon ur sig och har nära till tårar "Jag har inte sagt något." säger jag då "Neej, men jag bet..beter mig jääättefull, meeen jag äär inte de, jag är baraa tröttt..."
- Det är lättare att få din partner/familjemedlem med på noterna om du uttrycker dig positivt. Skippa tjatet och gnatet. Prata om vad du tycker om hos honom eller henne. Berätta om vilka positiva ändringar som gör dig glad.
Detta kan man läsa på Alkoholhjälpens hemsida. Indirekt ska jag som närstående lägga mitt krut på att stå emot beskvikelsen över lögner, underlätta vardagen, stå upp och visa mig stark och samtidigt se till att själv må bra. Lite mycket begärt, då mitt liv är tänkt att gå till annat också.
*Försöker radera smutspratet via sms hon och gubben emellan*
Älskade Amanda.
Jag har själv en pappa som är missbrukare, som under alla mina levnadsår manipulerat mig genom att få mig att förstå att "jag är boven", behandla mig illa och ständigt ge mig dåligt samvete.
Jag tänker inte på något sätt påstå att jag vet hur det känns för dig, men jag vet i alla fall att det inte är lätt.
Jag kände bara att jag behöver inflika en kommentar till denna text som du skrev:
"Detta kan man läsa på Alkoholhjälpens hemsida. Indirekt ska jag som närstående lägga mitt krut på att stå emot beskvikelsen över lögner, underlätta vardagen, stå upp och visa mig stark och samtidigt se till att själv må bra. Lite mycket begärt, då mitt liv är tänkt att gå till annat också."
Jag har precis gått färdigt sorgbearbetning som Helena Isaksson (Hitta Goda Roten) hållit. Det är något av det bästa jag gjort i mitt liv. Jag har från att varit totalt styrd av ett manipulerande av min egen PAPPA - en vuxen människa med föräldraansvar - till att öppna mina ögon och se hur otroligt dåligt behandlad jag blivit, vad det är jag faktiskt varit med om, gett mig ett nytt perspektiv på livet och det bästa av allt - en klar och tydlig bild på vad jag inte längre vill acceptera.
Det har gett mig ett nytt uppdrag för 2014.
Jag tänker ta hjälp av en helt fantastisk terapeut på Ungdomsmottagningen med att komma på hur jag ska göra för att slippa så mycket skit som det går. Jag kanske får det att låta som att det är lätt för mig, men seriöst, det är nog det svåraste jag gjort och kommer att göra i hela mitt liv. Det är ju trots allt min pappa.
Så - sorgbearbetningen gav mig öppna ögon och en sanning jag aldrig förut sett, och en chans att förlåta det som varit.
Terapeuten på Ungdomsmottagningen ger mig verktyg för att komplettera min nya syn på min livssituation.
Jag rekommenderar verkligen att du tar kontakt med Helena på http://www.hittagodaroten.se/#home
Hon är en fantastisk människa och kursen i sorgbearbetning är perfekt om man har en förälder som är missbrukare. Har du inte heller den ekonomiska möjligheten att betala för kursen, berätta det för Helena. Hon är en ängel i mänsklig form.
Jag rekommenderar också Barbro på ungdomssmottagningen, hon är den första som jag pratat med inom sjukvården som fått mig att känna mig som en normal och respekterad människa.
Det kan ju vara olika hur man fungerar ihop, men jag rekommenderar henne i alla fall.
Du är inte ansvarig för psykisk och fysisk misshandel du utsätts för.
Du behöver inte vara stark för din förälder.
Du föddes inte för att växa upp som din förälders mamma.
Du kan inte må bra så länge du fortsätter leva som du lever just nu, du behöver ta emot all hjälp du kan få för att komma ifrån skiten du sitter i, du behöver få hjälp av människor som får dig att känna dig FRISK och inte psykiskt sjuk som jag själv fått känna mig tack vare idiotiska människor inom sjukvården och människor i min omgivning, för du är en av de vackraste och mest godhjärtade människor jag känner, och för allt i världen, du förtjänar något bättre!