.

Nu kryper det närmare, det känns att det är dags för julafton. Allting är rörigt här hemma, mamma virrar och jag slänger mer porslin i golvet (igen) Inte för att jag är en hetsig tjej som vill avreagera sig på krossat proslin, jag har bara inte turen med mig. Ibland har jag önskat att inte vara så tänkande, naturligtvis för det viss fördel också men samtidigt kan det bli så komplicerat och skapa helt onödiga missförstånd. Jag är inte nöjd men min livsituation, men lite för rädd att göra något. Tänk om man kunde testa och följa "gör om gör rätt" i allt. Men i livsfrågor, stora val och uppoffringar ser jag oftast inte möjligheten att bara chansa, mina drömmar har gått och blivit rätt diffusa. 

 

Hur som helst önskar jag mig kramar i julklapp! Om det nu blir någon jul.