.

Det är synd att känslan av att känna sig utnyttjad har tryckt bort det faktiskt vackra idag. Jag tänkte till att börja med därför framhäva de människor som på ett eller annat vis nått fram till mig lite extra. Idag var jag upprörd över att ha tappat bort en husnyckel och min kära mor tar mig i handen och leder mig ner på jorden igen (via telefon) Det kändes tryggt att hon inte skrek och var lika besviken som jag var på mig själv. Lika glad, trots att det hela rörde sig om min systers nyckel, så var även hon glad och fin i telefon med mig, precis som alltid. Att min bror efter flera timmar svarar mig på sms och skriver att jag är fin, gör också min dag en lykta rikare. Trots sträva motgångar har jag ofta min familj att luta mig mot, vi har haft motgångar alla fyra och vänt ryggen från varandra, idag kan jag dock säga att jag älskar dom innerligt alla tre.

Min gropenfamilj är ocskå ett par lyktor och ljus, min yttre blick sa nog ingenting om min tacksamhet men inom mig tackade jag flera vändor. Jag älskar dom, vi är kämparglödar hela bunten och visst ställer vi upp i alla väder. Jag känner mig trygg i stämningen där ingen blir dömd, ingen blir lämnad och alla är värda en kram.

Tack också till den inspirerade tjej som jag så gulligt fick ett sms av nu idag. En tjej med talang från tårna och vidare upp i knoppen! Jag har alltid varit så mäkta imponerad av henne, så att få ett par uppmuntrande ord var som att en flod vällde över mig med omtanke. Tänk att bli ihågkommen, av någon som har så mycket framför sig och som inte känner mig på närmare plan.

Den utnyttjade känslan som kryper inom mig, är dessvärre ganska tung. Ibland vet man inte vars man ska dra gränserna eller vad som stämmer. Det hör inte till att allting förändras från dag till dag, ibland sker det och hoppar mellan ett par timmar. Jag känner mig manad att ta det försiktigt, samtidigt som min saknad är stor.