Ett tu tre
Kära blogg. Jag har krav, krav för att jag känt konsekvensen över att inte ha det nu. Jag är absolut inte aldeles enkel, jag vill inte vara enkel för jag vill inte ta vad och vem, hur och när som helst. Jag har senaste månaden haft en krypande känsla av saknaden att bli kysst av på morgonen, någon som tålmodigt lyssnar när jag får vredesutbrott, någon som kramar om mig utan att ifrågasätta hur jag tänker när jag bekymrar mig eler är ledsen. Jag vill att denne ska ha en del av skrattet och en del av allvar, en förmåga att tänka före handlingar och förstå mina brister och ändå älska mig. Denne ska älska mina djur och dela några av mina intressen. Egentligen tycker jag inte att det är för mycket begärt, om man nu ens kan kalla det att begära. Jordnära, trygg och varm.
Sen är det ju förstås så att jag går igång på lite muskler, tatueringar och musikaliskt ;)