.

Jag är så besviken på dig alkoholen. Du lockar till dig människor som redan är tyngda av besvär, du ger med dig otur, förorenar själar och sammankopplar olyckliga människor till samma grupp. Du lär dem använda dig mot deras ångest, men skapar mer ångest genom lögner. Du gör dig själv inte längre god till en vällagad köttbit, du är desperat efter vänner även veckodagarna. Du snyltar redan olyckliga vänners ork till sina jobb, skolor. Du får dom att glömma hoppet och tron på att saker blir bättre. Jag blir förtvivlad då jag läser om så mycket alkohol som förtärs av unga och gamla människor i dagens samhälle. Så lätt att komma åt, så lätt att hälla i sig. Så lätt att komma på "anledningar" att fira någonting med alkohol. Varför inte "fira" med god middag, en fruktsallad eller att gå på bio ex.

 

Jag är besviken på krig, hat, tanken att behöva våldta, straffa någon eller hämnas. Varför kan vi inte respektera varandra, för dom vi är. Varför är det så viktigt att just du eller jag ska ha rätt, finns det inte många sidor att se på saker? Varför inte enas om att vi är olika? Jag är inte bättre än någon annan, jag ångrar mycket i mitt liv. Jag ångrar att jag förstört för andra, givetvis har det inte varit min önskan att göra det. Jag hade velat vara det perfekta barnet, med glädjen att göra mina föräldrar stolta över min prestation. Istället har jag inte haft orken, jag har varit vän med alkoholen, jag har hamnat på akuten och jag har läkt många sår som senare blivit ärr för livet. Jag har brutit på lagar och betett mig illa, kanske inte värst. Jag har formats och omformats. Idag är jag relativt nöjd, även om jag aldrig uppnår till den punkt att aldrig behöva göra fel, så vet jag att min strävan är att vara god.

 

Nu blev dethär inlägget något helt annat än vad jag tänkt mig. Jag avslutar med mig Nu och förr i bilder.