.

Jag blir så lättstött direkt jag läser något som kan delvis vara riktat till mig. Jag tar snabbt åt mig. Tidigare har jag varit väldigt uppmärksamhetssökande, jag hade behovet av att känna mig ordentligt omtyckt och faktum är att jag tror att varenda människa är i behov av att känna det. Har man blivit dagligen mobbad för vise värsa, så vet man heller inte vad man ska tro om sig själv. "Skaffa självförtroende" i byggnad av vad? Svartvita klossar som väger fram och tillbaka då man inte kan vara ensam om att bekräfta att man är bra på något. Jag var en av de som skar mig djupt i armen, i hopp om att någon såg mig och tyckte "synd" om mig. Bättre ordval är väl som pappa brukade säga "Rop efter hjälp" 

 

I dagens läge kan jag inte känna ett dyft av att gå tillbaka dit. Jag har inga behov av ångestdämpande mediciner och ännu mindre av alkohol eller ciggaretter. Jag mår rätt okej med lite sämre inslag vissa dagar. Jag lider av kraftiga humörsvängningar där ett bekymmer eller förändring vänder fullkomligt på hela måendet över dagen. Men då är det bara EN dag som går åt pipsvängen, efter en natts sömn är jag på bra humör igen och ger oftast varje ny dag en chans till något bättre. Lika snabbt som mitt mående vänder negativt kan det också bli den bästa dagen på länge.

 

På så sätt är jag en väldigt öppen tjej, lätt down och lätt up! Att under mörka tiden på året är mer lågt är ingen nyhet, så har det alltid varit.

Så, uppmärksamhetssökande eller ej. Jag tror att vi är många isåfall. Men jag måste ändå förklara min tacksamhet över att det är så många som ger sig tusan på att de ska slänga iväg något glatt och positivt, tack för hjälpen upp på ytan igen! Ni är helt enkelt fantastiska! 

 

Nu ska jag packa lussebullarna i plastpåsar, redo för att bjudas på! :)